MAGNUSSON1-620x320

Stefan Magnussons tal vid Nackastatyn julafton 2016

Det är i dag 87 år sedan Sveriges genom tidernas störste
fotbollspelare Lennart Nacka Skoglund föddes. Att Nacka inte är
bortglömd är ni som är här ett levande bevis på. Samtidigt med
denna hyllning pågår också en hyllning på Borrby IP i Skåne där
Nacka också fått en staty. Vilken annan fotbollspelare i Sverige
tror ni får en hyllning på samma dag sextio mil ifrån varandra
fyrtioett år efter sin död?

När Nacka kom hem från proffslivet 1964 trodde många att han
var slut. Efter två ligatitlar med Inter och ett VM-silver med
Sverige hade Nacka, via Sampdoria, hamnat i en trång lägenhet
på defensivlaget Palermos arena på Sicilien. Nacka vantrivdes och
ville hem och Hammarby förstod hans värde och i maj 1964 var
det dags för comeback i den tigerrandiga tröjan.

Nacka sålde ut Johanneshov 6721 åskådare trängdes på den arena
som tre år senare skulle bli Söderstadion.
I Tore S Börjessons utmärkta bok om bröderna Kenta Och Billy
Ohlsson beskrevs Nackas comeback så här:
Nacka skruvade i den fjärde matchminuten in en vänsterhörna
direkt i mål medelst en vänster yttersida. Karlstads målvakt Lars-
Erik Skogsberg var chanslös. En comeback oöverträffad av
poetisk skönhet. Så här skrev R:et Eklöw i Dagens Nyheter:
Så mycket fotboll som Nacka presterade enbart i första halvleken
mot Karlstad har man inte sett på de senaste fem åren. Han
visade att han inte glömt sin gamla klassiska repertoar med
klacksparkar och saxsparkar och gester som både Hamlet och
Othello kunnat avundas honom. Värmlänningarna sprang vilse.
Folk skrattade så att de grät men trots detta förföll Nacka aldrig
till något slags publikfrieri utan var hela tiden effektiv.
När Nacka vid den här tiden beskrev sig själv som fotbollspelare
sa han: 90 procent intelligens, 10 procent flås.
När Kenta två år senare som sjuttonåring debuterade i A-laget
fick han och Nacka snabbt namnet gubben och grabben. Nacka
hajade att Kenta var något extra och respekten var ömsesidig.
” Nacka var en otrolig skön och varm kille. Allt annat än en diva.
Framför allt var han ingen diva gentemot oss i laget. Och Nacka
gjorde ett jobb också, uttalat eller, han visste att han var den som
skulle sköta snacket med journalisterna och publiksiffrorna när
han spelade och inte spelade talar ju sitt tydliga språk.

Allt enlig Kenta Ohlsson i boken.
För några år sedan såg jag en insändare i en lokaltidning här på
Södermalm. Det var en dam som ifrågasatt varför Nacka
Skoglund ska stå staty på Söder. Statyer får ju endast kungar,
genier och hjältar argumenterade damen. Om hon visste vad rätt
hon hade, Nacka var nämligen allt av detta.

Jag brukar alltid avsluta med något lite sorgligare men i år ska ni
få en liten historia som visar gamängen och skämtaren Nacka.
Nacka hade en polare som hade gått bort och han blev ombedd att
hålla tal vid begravningscermonin i kyrkan. Till saken hör att
Nackas polare hade förlorat ena handen i en olycka.
Han levde ett tufft liv, sa Nacka. Han började med två tomma
händer och slutade med en.

God jul och gott nytt år.